Egentligen är jag inte så bra på överraskningar.

Jag brukar vilja veta i förväg vad som ska hända. Kanske inte i detalj och kanske inte alltid så långt i förväg, men en plan är bra att ha.

Men infall...Det är kul.

Våran Lena, föreslog i torsdags morse att vi skulle göra Stockholm. Så det gjorde vi.

Tågen går inte så bra sådana där mellanhelgdagar, men vi kom fram när lunchen normalt är passerad och hungriga var vi.

Italienskt i GamlaStan. Med varsit glas rött.

Så himla gott.

Sen glass, och pinkpus. Lite strosande så man blir trött i fötterna och hem med tåget igen.

En fantastiskt oplanerad dag, som blev så bra.

Infall, det är alldeles för lite av den varan

Vet du hur det är när man är under gökträdet?

Du vet om man är räv, och ställer sig under trädet under boet där göken valt  att lägga sina ägg behöver man bara gapa så ramlar maten direkt in.

Att befinna sig under gökträdet, är när man får det man behöver utan att man gjort något för det eller förväntat sig det.

I går var jag under gökträdet när det gäller uppskattning. Så himla trevligt!

Jag hade gruvat mig för mötet jag skulle delta i, och jag undrade för tusende gången på väg mot Stockholm om det inte hade varit bättre om jag stannat på hemmaplan. Men det var lite papper som behövde upp och jag hade sagt...osv.

Och så gick mötet bra, och dessutom fick jag så mycket positiv feedback, över mitt arbete. Jag kände att mina medarbetare där verkligen tyckte att det var synd att jag skulle sluta och att de menade vad de sa om att de tycker att vi arbetat bra ihop.

På kvällen blev jag bjuden på middag och trevligt sällskap.

Så där ovan var gökträdet!

Idag blev det riktigt verkligt att jag inte bara ska börja på ett nytt arbete, utan faktiskt sluta på ett.

Jag kommer att sakna mina arbetskamrater. Jag har lärt mig fantastiskt mycket och framför allt har jag lärt mig hur det kan se ut på ett företag som har sådan god vilja att arbeta för att stärka personal och chefer i deras roller.

Det finns problem även på denna arbetsplats, men det finns så  mycket vilja, och det har hänt så mycket under de 21 månader jag varit här.

Så intressant att ta med sig.

Jag har lärt mig oerhört mycket om mig själv. En del ville jag kanske inte veta, men allt kan jag ha nytta av.

Framför allt har mina egna konturer blivit klarare för mig.

Det är inte det  sämsta!

Jag har några vänner som jag beundrar särskilt mycket.

Personer som fått gå i djupsnö mer än sin beskärda del. Som sliter i övermänskligt mått för att få livet att gå ihop och som sedan klarar det igen och igen.

Jag beundrar tågan!

Jag beundrar modet att ta tag i svårigheter och försöka göra något åt dem.

Jag beundrar deras fantastiska envishet, som gör att de överlever.

I veckan har jag pratat med två av dem.

Inget kan jag göra för att bära deras börda. Men jag kan önska. Jag önskar att de får skörda lycka, positiva utmaningar och tillfredsställelse för allt de slitit, skratt för alla tårar och kärlek för all rädsla.

Jag önskar verkligen!

Så frustrerande det är när det inte fungerar!

Det är inte så himla länge sedan det blev sååå mycket enklare för att kopiatorn dök upp. 6 kopior i ett svep, innan den krånglade.  Man var irriterad men ändå..så mycket lättare än att skriva 6 ex. 

Blankettset upphörde för mindre än 20 år sedan. Man skrev fem ex i taget med självkarbonerande papper. De luktade och man fick akta sig att klia sig i ansiktet för mycket. Utslag blev resultatet.

Själv fick jag andnöd.

Nu blir jag galen när datorn tar tid, eller ännu hellre inte alls vill igång. Min anaslutning till internet djävlas igen och kanske är det dags att ringa telia.

Jag blir så trött. Trots att jag utan vidare kopierar eller dublicerar eller publiserar lätt som en plätt.

I alla fall ibland

Förväntan,

den finns där så fort solen visar sig, att det ska vara varmt. Solen har gett oss ljus idag och ännu så här sent är det ljust.

Men, det har varit kalla vindar. Bara i lä, har solen kunnat ge värme nog, för jackan att åka av.

Är det så livet är: Bara för att det var varmt och ljuvligt en gång, tror vi att det är så det är alla dagar. Orealistiskt väntar vi oss att det ska vara varmt och somrigt. Och vi blir överraskade och förvånade att vi har fel.

Jag plockade undan vinterjackorna långt innan första maj i år.

Och så fryser jag.

I mitten av 90-talet var det några riktigt varma somrar, men värmen kom inte förrän midsommar. Rent av vid 16-tiden, en sommar kom värmen. Som blev en fantastiskt olidligt varm sommar.

Två somrar var sådana, och varma somrar senare har också börjat med kyla. Ändå förväntar vi oss att nu kommer värmen, och den ska stanna...

Jag önskar mig sommar. Som min pappa brukar säga, det är värmen som gör den. Jag behöve sommar, värme, ljus och kärlek.

Allt önskar jag mig!

Nu har jag gjort det igen!

jag har lurat mig att dammsuga, åtminstone halva lägenheten.

Först,

jag tog en promenad för att slippa. Och så fick jag promenaden på köpet. Inte hade jag någon lust med dammsugning, när jag kom tillbaka, heller.

Så jag slog på datorn.

Till golvens välsignelse, tar den en evighet på sig att komma igång.

Inte hade jag någon lust för dammsugning , men...

"medan jag väntar kan jag i alla fall ta ut mattorna"

Och mattorna åkte ut, och jag fick också fram dammsugaren, och när den ändå var framme....

Vardagsrummet är kvar. Det är värst. och där är det inte läge att ta ut mattan.

Undrar om jag ska unna mig lite frukost och medan jag väntar på att brödrosten ska jobba, kanske jag kan lura mig till att ......

Hur luras du?

En måndag morgon, mitt i mörkret, pratade lokalbussföraren i mikrofonen. Det händer inte så ofta, men denna morgon var det en stämma som sa:

- god morgon alla resenärer. Jag önskar att ni får en rikigt fin måndag!

Det blev alldeles tyst i bussen. Så där kompakt. Innan luften klövs av allas leeenden.

Det gick lätt att jobba den dagen.

Jag önskar att jag också tordes ge andra människor en riktigt fin måndag!