fast det ser sämre ut.

En kväll på hemväg, missade jag tåget med 30 meter. Dvs jag var 30 meter från tågdörren när den stängdes.

Fick ta tåget som gick en halvtimme senare, som inte var direkttåg. Tåg till Södertälje, buss till Strängnäs och tåg igen.

Det gick som på räls!

Tågvärdar visade till rätt buss, inga förseningar, framme som planerat 45 minuter senare än det första direkttåget.

Tänkte på Italien när jag hörde passagerarna klaga över hur krångligt det är att pendla och särskilt nu när de bygger. De skulle ha köat i Italien!

Dagen efter visade det sig att tåget jag missat, blivit mer än en timma sen.

Jag kom alltså hem före - ändå.

Ibland är det omöjligt att åstadkomma det som man tror är lätt som en plätt.

Jag ville få tag i en löneadministratör att sitta bredvid en dag. Jag behöver få reda på lite av handlaget jag glömt, men se det verkar inte alls gå. Personerna som jag skulle vilja sitta med, har slutat, bytt arbetsuppgifter eller på annat sätt är förhindrad.

Annat går lätt.

Att pendla fast man bussar en del av sträckan blev inget problem. Två tåg på morgonen och två på kvällen kör direkt en annan väg. Tidsförlusten blir egentligen ringa och arbetstiden påverkas inte. Hittills har det inte varit förseningar heller.

Att blogga blev svårt. Just nu vill jag inte se en dator när jag kommer hem. Kanske kan framtida investering göra att en liten maskin följer med på tåget, men nu är tanken på att bära på den, mest ett besvär.

Kommer dag kommer råd.

Men, rätt som det är faller allt på plats igen. Då är det hur enkelt som helst att skriva.

Väntar på den dagen