Kanske hjälper det lite, att klaga, att konstatera att det är lite synd om....

Idag är det en helt annan dag. Vaknade med en annan syn på livet och orken är tillbaka. I alla fall så pass att det inte tar emot att gå upp för trappan. Det är mycket roligare att leva idag.

Nu är jag nog frisk.

Ser med tillförsikt fram mot helgens äventyr och nästa veckas arbete.

Vilken skillnad det kan vara.

Vad det nu kan bero på.

Det värsta, går alltid över.

Förkylning, lunginflammation, virus som inte vill ge sig. Hur kul är det på en skala!

Jag har inte tid med det här!!!

Huvudet är tomt, inte ens lite uppeppning får plats.

Usch vad det är synd om mig.

Får det vara det? Har man rätt att tycka synd om sig själv? Är det någonsin synd om sig?

För det är klart, att så himla farligt är det väl inte. Det går över. Det är bara att bita ihop och tänka positivt. 

Men, om man inte orkar?

När man inte orkar?

Hur gör man då?

Nu längtar jag verkligen efter vår. Jag vill gå ut i skogen och plocka blommor och se allt det gröna som frodas. Åka till stugan och titta på sjön.

Det är fåfängt att längta i januari. Så långt innan.

Glädjen är att det går fort. Nu kan  man ana ljus, på väg till jobbet. Fastän det är molningt och ruggigt mellan himlen och oss.

Det går framåt.

Vi borde få lite snö och vinter. Då är det lättare att förstå att våren inte kommer än, och väntan blir mindre lång. Dessutom borde det bli kallt, så att all idiotisk förkylning fryser bort.

Om jag inte kan få vare sig vår eller vinter, önskade jag mig mycket pengar och varma kläder, inklusive ledighet. 

DÅÅÅ skulle jag åka upp till Jokkmokks vintermarknad. Det är tio år sedan sist.

Fast: Jag har större chans med de första två önskningarna.

På vårt jobb har vi förmånen att få ett antal timmar med en coach. Vår är en oerhört tilldragande positiv person. Som vi tycker så mycket om.

Och så har hon blivit sjuk. Företaget hon arbetar på har kontaktat oss, att vår coach inte kommer på ett tag.

Hjärtat blöder och oron. Det är väl inget farligt!

Men,

egentligen är det svåra att inget kunna göra. Jag vet knappt vad hon heter, än mindre var hon bor, trots att hon inte alls varit opersonlig. Jag skulle ha velat skicka ett kort. En hälsning, ett meddelande: Jag tänker på henne!

Jag vet att goda tankar ger kraft. Men de ger ännu mer kraft ifall  hon vet om varje person som tänker på henne.

Jag skulle kunna kontakta hennes företag, men jag känner mig för liten. De har nog fullt upp utan att behöva förmedla kort från alla som känner Katarina.

Så jag skickar mina goda tankar, utan att Katarina vet om det, förvissad att även om det är väldigt lite, så har det god kraft.

Vi har haft värsta jakten idag.

Det blev visserligen inte lika mycket planerande som det brukar vara för ägjägarna i Norrbotten när de ska ut i norrlandsskogarna. Men detta jaktlag, bestående av sonen och jag,  hade stor tilldelning av villebråd och markerna var rika.

Jaktlyckan blev mycket god.

Med trasor och kvastskaft jagade vi dammråttor i hans rum. Och gjorde en storsanering.

Kanske kommer också vi att kunna indela året i före och efter jakten?

Allt började denna dag med ett nytt modem och en router. Det är ingen ide att försöka ordna något nytt innan vi röjt väg fram till det gamla...

Och slutet blev att vi nu har ett fungerande trådlöst nätverk och att dammråttorna och skräpet och oredan i hans rum försvunnit. 

Segern är således fullständig

Om man ska tänka på de föresatser som jag inledde detta år med - jag kan inte säga nyårslöften, för det var det inte - så har det nya året inte börjat än.

Det nya, hälsosammare livet har fått stå tillbaka.

Jag äter för  mycket och rör mig för lite.

Men det har varit helger. Och med detta god mat och dryck. Då är det svårt att vara riktigt hälsosam. Och så blev jag förkyld.

Just nu ligger jag mest och tycker synd om mig själv.

Men snart. Snart ska det goda sunda livet börja. Det är jätteenkelt. Bara se till att ta en promenad varje kväll. Jag vet att effekterna av detta är så positiva. Jag blir piggare och smalare.

Hur svårt kan det va?

Så har vi då äntligen kommit på rätt sida om ljuset igen.

Helgerna är över och nu kan vi börja se framåt igen. Den här tiden är bra. Först är det en transportsträcka genom vintern, men vi vet ju att det bara blir bättre hela tiden.

Förresten så har det kommit snö igen och det lyser upp. Idag är det inte heller kallt. Bara 3 minusgrader.

Jag tycker om nyår och tiden efter. Nu gör vi ett avslut och ser framåt. Lämnar det besvärliga som varit och väntar på det som är bättre.

Hittills har det i alla fall bara blivit bättre.