Det blev en kort och intensiv dag idag. Det är helg.

Med tanke på veckans spänningar är det inte konstigt att jag känner mig trött.

Vi åker till stugan och njuter av vår och avskildhet. Primitiva förhållanden är för mig otroligt avkopplande.

Valborgsmässoeld med tusen besökare, hoppar jag gärna över.

Önskar mig en drömfri tillvara över veckoslutet. Endast dagdrömmar behövs.

Jag har separationsfas, mentalt sett har jag redan bytt jobb. Föredrar att ta ut glädje i förskott. Blir det inget, har jag i alla fall smakat på karamellen.

När jag känner mig trängd, om jag känner mig snärjd, eller stressad på sådant sätt, drömmer jag toalettdrömmar:

Jag behöver en toalett, och jag är bland en massa folk. Det finns inga lediga toaletter, utan när jag äntligen hittar en, är den smutsig, och dörren går inte att regla. Det kommer alltid någon och rycker upp dörren.

När jag drömmer detta, vet jag att jag behöver fylla på mina inre reserver. Jag behöver ta hand om mig och varva ner.

När jag har för mycket eller inte tycker att jag duger eller hinner det jag gör, drömmer jag om att jag jobbar som lärare. Det var där jag var för 20 år sedan när jag jobbade mig till ett magsår.

När jag drömmer skoldrömmar, vet jag att jag behöver peppa mig till att jag duger, att det är ok att inte hinna allt.

Så visst hjälper drömmarna.

I morse drömde jag att jag missade tåget. Rädd att det hade gått. Nu har inte tåget gått, jag har fått lämna ett eget bud.

I morgon vet jag om det är möjligt...

Och vad tror du att jag drömmer då?

Drömmar är intressanta.

Jag ska till Stockholm idag. Vid nästa station efter min, kliver min arbetskamrat på.

Jag drömde, att jag inte hittade vår överenskomna plats, utan hamnade utanför tåget och missade det. Jag grät och var förtvivlad och var arg på stationspersonalen: Hur i hela fridens namn de kunde låta tåget göra att man av misstag klev av!

Att missa tåget, var nog det väsentliga. Nu har jag tackat nej till erbjudandet och är rädd att missa tåget.

Sedan är min reaktion intressant; Jag gråter aldrig av förtvivlan, och sällan är jag arg på de, som inte har med saken att göra. Men..kanske jag önskar att jag vågade?

Jo, jag har nu fått ett erbjudande från företaget jag sökte jobb hos, men de bjuder för lågt.

Nu blir det alltså riktigt spännande.

För övrigt har det varit kaos i dag. I morgon ska jag på seminarium och då får jag lov att koppla bort skrivbordstankarna igen.

Vädret är underbart, tisdagen är passerad och snart väntar helgen!

Det är en fantastisk explosion i naturen. Och mina ögon är vackert "morange". Har varit på föreläsning idag och rastlöst flyttat papper från höger till vänster. Jag är inte den optimala arbetskraften, nu i väntan på vad som kanske ska komma.

Men..

de ringde i kväll från företaget jag sökt jobb på. Ska göra en IPU på nätet, få feedback på torsdag och sedan ska vi komma överens. Nästa vecka, förmodligen.

IPU: Tja, det ska bli roligt att få göra en sådan, bara för att få se den.

Jag skulle göra en IPU före jul, med vår coach Katarina, bara för kul. Hon blev sjuk....och hon är riktigt sjuk än.

Egentligen är det sällan jag saknar människor. Som ett resultat av miljöpåverkan. Många flyttningar, många separationer och många förändringar, men Katarina saknar jag.

Jag skickar allt mitt ljus till Katarina. Inte minst när jag ska göra den där personlighetstestet inför ett eventuellt nytt jobb.

Jag är säker på, att om Katarina visste, om hon orkade, skulle hon hållit tummarna för mig.

Rastlös.

Jag har knappt haft ro att sitta ner i helgen. Vilken i och för sig inte har varit något problem, eftersom jag haft trevliga sysselsättningar.

Men, jag är på väg.

Mitt inre har redan börjat flytta sig. Jag är på väg någon annanstans.

Jag längtar efter att få reda på vart.

Vilken helg!

Värme, solsken och vänskap. Kan det bli bättre?

Och den här dagen har bara börjat.

Idag ska jag få använda kroppen. Jag ska hjälpa faster att måla. Det är vila och rehabilitering att göra kroppsarbete som inte kostar hjärnaktiviteter.

Igår bjöd min bästa vän på ännu bättre vila och rehabilitering. Vi klädde om stolar. Utomhus, med fågelsång. Där måste man vara koncentrerad. Tankar på jobb, eller annat trist, får inte plats.

Jag förstår min mormor. Det hon tyckte bäst om var när hon fick vara i bäcken och tvätta. Så länge hon levde längtade hon efter att ta sig till bäcken med en hög med tvätt.

Bäcken var liten och bredvid stod en kokare. En kopparkittel man eldade under och där man kokade sin tvätt.

Mormor födde 12 barn. Nio blev vuxna. Det fanns inte vatten eller avlopp inne i huset, och elen kom sent. Hon bar vatten, ved, slask och barn.

Vid bäcken fick hon vara ledig med sina egna tankar. Där kunde inte barnen följa. Det går inte att hålla rätt på dem, samtidigt som man står på huvudet ner i det rinnande vattnet.

Kanske var det hennes enda plats att rå sig själv.

Jag har en helt underbar dag framför mig!

En helt ointecknad.

Jag är barn och friarefri.

Det är ett fantastiskt väder.

Jag har flera alternativ av trevligheter att välja på.

Och jag är glad över att jag inte är min mamma.

Om det hade varit hennes ograverade dag, så hade hon först varit tvungen att se till att huset varit städat, alla kläder tvättade och strykna. Allt i ordning, innan hon ens kunde fundera på att ta tillvara på en fin dag.

Men, i all ärlighets namn, till skillnad från mig, hade hon alltid allt i ordning.

Och kanske blev det väldigt sällan en ograverad dag.