Rastlös.

Jag har knappt haft ro att sitta ner i helgen. Vilken i och för sig inte har varit något problem, eftersom jag haft trevliga sysselsättningar.

Men, jag är på väg.

Mitt inre har redan börjat flytta sig. Jag är på väg någon annanstans.

Jag längtar efter att få reda på vart.

Vilken helg!

Värme, solsken och vänskap. Kan det bli bättre?

Och den här dagen har bara börjat.

Idag ska jag få använda kroppen. Jag ska hjälpa faster att måla. Det är vila och rehabilitering att göra kroppsarbete som inte kostar hjärnaktiviteter.

Igår bjöd min bästa vän på ännu bättre vila och rehabilitering. Vi klädde om stolar. Utomhus, med fågelsång. Där måste man vara koncentrerad. Tankar på jobb, eller annat trist, får inte plats.

Jag förstår min mormor. Det hon tyckte bäst om var när hon fick vara i bäcken och tvätta. Så länge hon levde längtade hon efter att ta sig till bäcken med en hög med tvätt.

Bäcken var liten och bredvid stod en kokare. En kopparkittel man eldade under och där man kokade sin tvätt.

Mormor födde 12 barn. Nio blev vuxna. Det fanns inte vatten eller avlopp inne i huset, och elen kom sent. Hon bar vatten, ved, slask och barn.

Vid bäcken fick hon vara ledig med sina egna tankar. Där kunde inte barnen följa. Det går inte att hålla rätt på dem, samtidigt som man står på huvudet ner i det rinnande vattnet.

Kanske var det hennes enda plats att rå sig själv.

Jag har en helt underbar dag framför mig!

En helt ointecknad.

Jag är barn och friarefri.

Det är ett fantastiskt väder.

Jag har flera alternativ av trevligheter att välja på.

Och jag är glad över att jag inte är min mamma.

Om det hade varit hennes ograverade dag, så hade hon först varit tvungen att se till att huset varit städat, alla kläder tvättade och strykna. Allt i ordning, innan hon ens kunde fundera på att ta tillvara på en fin dag.

Men, i all ärlighets namn, till skillnad från mig, hade hon alltid allt i ordning.

Och kanske blev det väldigt sällan en ograverad dag.

Vad vore livet ifall man inte hade något att vänta på?

Eller att längta till?

Jag har inget hört om mitt nya jobb och kanske var det därför extra krångligt på jobbet idag.

Jag håller på med en separationsperiod.

Jag klipper navelsträng.

På något sätt blir otåligheten i väntan, en pådrivare, till att se besvärligheterna ännu mer besvärliga.

Som vid vilken skilsmässa som helst. I väntan på beslut, är den där "karn" ännu värre än vanligt. 

När beslutet sedan är fattat, kan han uppfattas som riktigt gullig. Oavsett vilket beslutet blev.

Nu är det fredag. Det är varmt. Björken har musöron.

Och jag längtar.............

Spänningen stiger.

I morgon förväntar jag mig att höra något fråndet sökta jobbet. Idag har jag varit föga anträffbar, då vi haft arbetsplatsträff.

Hur det än blir, har resan hit varit riktigt trevlig.

Arbetsplatsträffen idag har varit intressant. Alltid får man se nya sidor av sina arbetskamrater. Jag har fantastiska sådana. Varma, generösa, omtänksamma. Man kan nog inte ha bättre arbetskamrater. Om jag byter arbetsplats kommer jag att sakna dem.

Nu tillhör jag den sortens människa, som är miljöskadad. Van att bryta upp, ändra och byta umgänge.

Mina underbara arbetskamrater finns kvar. Om inte annat som ett fantastiskt minne, och glädje i det som jag lärt mig av dem. Det kan aldrig förstöras av att jag lämnar dem.

Fredag i morgon. Jag vet att min telefon gått varm idag och att det är kö till den i morgon. Då går fredagen fort.

I kväll såg jag att björklöven håller på att slå ut.

Våren är här!

Den här gången var anställningsintervjun mera pirrig. Nu är jag dessutom mer intresserad.

Dagen började inte så bra. Jag gick tidigt från jobbet till sjukgymnasten igår och fick inte med mig mailet som bekräftade vårt möte. Så jag tappade bort efternamnet på den dam jag skulle träffa.

Dessutom strulade pendeltåget, men det går tunnelbana...och när jag satt i den, ringde kvinnan jag skulle träffa och undrade var jag var. Vi hade olika tider hon och jag. 

Hur kul är det?

Intervjun gick bra. Fick besked om att de skulle kontakta mig på fredag efter att de intervjuat några fler...

Men, så ringde de just. Vill ta referenser. De har bestämt sig att gå vidare med mig. Utan att invänta de andra intervjuerna.

Så himla mycket roligt!

Då är det bara resten kvar. Nu pirrar det ordentligt!

Tisdagens arbetsdag tog snabbt slut.

Möte halva förmiddagen, med besök av en trevlig person. Och så lite skymdsamt omhändertagande av några ärenden, som inte kan ligga tills på fredag. För på torsdag ska vi ha en personaldag och avsluta med middag.

Och i morgon....möte med det nya företaget, som kanske blir min  nya arbetsgivare.

I eftermiddag har jag varit på behandling. Sjukgymnasten har fått upp min rörlighet fullständigt, efter nackspärren, som varat hur länge som helst.

Och i morgon ska jag återigen på intervju.

Det är roligt, intressant och stimulerande.

Tänk om det är en fullträff!

En ny grind att passera, till det nya spännande äventyret på andra sidan.

Måndagen är så gott som slut.

Jag tycker om att jobba, ändå är det så skönt att vara ledig. Och vardag eller inte, denna vecka blir det inte så mycket vardagsarbete i alla fall. 

På onsdag blir det intervjun, och jag har tagit ledigt hela dagen.

På torsdag har vi arbetsplatsträff hela dagen med middag som avslutning. I Stockholm.

Och sedan är det bara fredag, innan veckan är slut igen.

Som gumman sa på måndag morgon till frukost.

- Idag är det måndag och så kommer tisdag och därefter onsdag.

- Herregud, halva veckan, och jag som inte börjat än.