Det krånglar ibland, som sagt.

Företaget, som jag nu sökt jobb hos, ville att jag skulle göra en personundersökning.

Efter mycket strul, kom den hem till mig, och i söndag kväll, efter helgens bravader, svarade jag på en sådan där kryptiskt formulerad undersökning. Av grupper med adjektiv, skulle jag markera de som var mest, respektive minst likt mig.

Jag gjorde det.

Svaret som kom, analysen var överraskande! Så långt från mig som man kan komma. Min förra chef undrade om det blivit en förväxling av svaren, med någon annans.

Vad månde det bli av detta jobbsökeri?!!

Hur gör du med det som du måste göra?

En del ger sig själv en deadline:

Måste bli klar med detta innan klockan två! Och så kan man få det gjort genom den press som stopptiden ger.

Jag är precis tvärt om.

Så fort jag tror att jag måste, så slår hela kroppen stopp. Vill inte! Och då kan jag få massor gjort. Av annat.

Som nu när jag skulle deklarera.  Då fick jag lägenheten städad.

Nej, om jag ska få det där måste-jobbet gjort, så får jag lura mig:

Det är inte alls nödvändigt att deklarera idag. Det går bra en annan dag, men du kan ju titta på papperna. Det kanske inte är så besvärligt. Gör bara första uppgiften. Du får lämna resten.

Eller så tänker jag inte alls.

Lättast att låta bli att tänka är på morgonen.

Följaktligen: Det är på morgonen jag jobbar bäst.

Helgen är över. Vi har vilat och öppnat alla sinnen för solen!

Vädret har varit fantastiskt. Sommen bjöd på en vattentemperatur av + 9 grader, så det blev inget bada av.

Men vem trodde det?

Stugan har ingen el och inget vatten, men ligger alldeles vid sjön. Det är nästan två kilometer till närmaste hus,  och egentligen är det ingen väg fram till stugan.

Vad kan man göra mer än koppla av?

Det blev en kort och intensiv dag idag. Det är helg.

Med tanke på veckans spänningar är det inte konstigt att jag känner mig trött.

Vi åker till stugan och njuter av vår och avskildhet. Primitiva förhållanden är för mig otroligt avkopplande.

Valborgsmässoeld med tusen besökare, hoppar jag gärna över.

Önskar mig en drömfri tillvara över veckoslutet. Endast dagdrömmar behövs.

Jag har separationsfas, mentalt sett har jag redan bytt jobb. Föredrar att ta ut glädje i förskott. Blir det inget, har jag i alla fall smakat på karamellen.

När jag känner mig trängd, om jag känner mig snärjd, eller stressad på sådant sätt, drömmer jag toalettdrömmar:

Jag behöver en toalett, och jag är bland en massa folk. Det finns inga lediga toaletter, utan när jag äntligen hittar en, är den smutsig, och dörren går inte att regla. Det kommer alltid någon och rycker upp dörren.

När jag drömmer detta, vet jag att jag behöver fylla på mina inre reserver. Jag behöver ta hand om mig och varva ner.

När jag har för mycket eller inte tycker att jag duger eller hinner det jag gör, drömmer jag om att jag jobbar som lärare. Det var där jag var för 20 år sedan när jag jobbade mig till ett magsår.

När jag drömmer skoldrömmar, vet jag att jag behöver peppa mig till att jag duger, att det är ok att inte hinna allt.

Så visst hjälper drömmarna.

I morse drömde jag att jag missade tåget. Rädd att det hade gått. Nu har inte tåget gått, jag har fått lämna ett eget bud.

I morgon vet jag om det är möjligt...

Och vad tror du att jag drömmer då?

Drömmar är intressanta.

Jag ska till Stockholm idag. Vid nästa station efter min, kliver min arbetskamrat på.

Jag drömde, att jag inte hittade vår överenskomna plats, utan hamnade utanför tåget och missade det. Jag grät och var förtvivlad och var arg på stationspersonalen: Hur i hela fridens namn de kunde låta tåget göra att man av misstag klev av!

Att missa tåget, var nog det väsentliga. Nu har jag tackat nej till erbjudandet och är rädd att missa tåget.

Sedan är min reaktion intressant; Jag gråter aldrig av förtvivlan, och sällan är jag arg på de, som inte har med saken att göra. Men..kanske jag önskar att jag vågade?

Jo, jag har nu fått ett erbjudande från företaget jag sökte jobb hos, men de bjuder för lågt.

Nu blir det alltså riktigt spännande.

För övrigt har det varit kaos i dag. I morgon ska jag på seminarium och då får jag lov att koppla bort skrivbordstankarna igen.

Vädret är underbart, tisdagen är passerad och snart väntar helgen!

Det är en fantastisk explosion i naturen. Och mina ögon är vackert "morange". Har varit på föreläsning idag och rastlöst flyttat papper från höger till vänster. Jag är inte den optimala arbetskraften, nu i väntan på vad som kanske ska komma.

Men..

de ringde i kväll från företaget jag sökt jobb på. Ska göra en IPU på nätet, få feedback på torsdag och sedan ska vi komma överens. Nästa vecka, förmodligen.

IPU: Tja, det ska bli roligt att få göra en sådan, bara för att få se den.

Jag skulle göra en IPU före jul, med vår coach Katarina, bara för kul. Hon blev sjuk....och hon är riktigt sjuk än.

Egentligen är det sällan jag saknar människor. Som ett resultat av miljöpåverkan. Många flyttningar, många separationer och många förändringar, men Katarina saknar jag.

Jag skickar allt mitt ljus till Katarina. Inte minst när jag ska göra den där personlighetstestet inför ett eventuellt nytt jobb.

Jag är säker på, att om Katarina visste, om hon orkade, skulle hon hållit tummarna för mig.