Jag mår som en prinsessa. Någon får mig att bli en.

Såsom mitt bonusbarn en gång för 12 år sedan när hon var fem.

Vi var i Mariefred på Gripsholms slott, och barnen fick slänga en slant i önskebrunnen. Pojkarna önskade sig det ena och det andra. Rebecca slängde i en slant, blundade och sa:

"jag önskar att jag blir en prinsessa"  så slog hon upp ögonen och utbrast ! Och det blev jag!"

Det gick ett sus genom folkmängden av vuxna, och alla kunde se att hon blivit en prinsessa.

En gång för snart tre år sedan var jag i Mariefred och då blev jag också en prinsessa. Och ibland nu och då, känner jag mig som sådan.

Ikväll är det en sådan kväll.

Tänk så bra det går att få saker gjorda, när något speciellt finns, som man måste göra.

Deklarera tillexempel.

Så istället för att deklarera, har jag städat köket och dammsugit. Och målat håret. Och skriver i bloggen. Och läst lite.

Och eftersom jag i kvinnlig ordning måste göra mer än en sak samtidigt, så ringde jag min faster, som inte svarade, och nu borstar jag tänderna, efter den sena frukosten. Det går så bra att borsta lite medan man tänker.

Det var kallt igår, och det är kallt idag också.

Jag och bästa väninnan åkte tillsammans med en väninna till ut till backsipporna på ett gravfält. Med matsäck! Vi blev alldeles genomfrusna, bara genom att försöka hitta lä. Ingen matsäck utomhus blev det igår. Idag är det också kallt.

Våren får inte gå för fort.

Inte livet heller.

Strålande solsken idag!

Jag är uppspelt. Solen gör mycket och förväntan inför onsdagens nya intervju. Det här blir en bra dag!

Tvättmaskinen är lagad och igång. Jag hinner få tvätten klar innan jag ska på lördagsäventyret.

Tänk vad en lagad tvättmaskin kan göra mycket för humöret!

De ringde på väg hem.

Ny anställningsintervju på onsdag. Hurra!

Så intressant det ska bli. Jag är på gång!

Och jag har kommit underfund med hur jag ska använda min utökade restid. Det blir en timme på tåg i ett streck varje dag , ifall jag skulle jobba på det där nya. En timme för mig, att använda till mig själv. Åt vardera hållet. Vilken lyx! Två timmar egen tid.

Jag kan använda tiden till vad som helst. Till att skriva kanske?

Kanske är drömmen om en bok på väg att realiseras? Det kanske är dit jag är på väg?

Det är inte så lätt att vänta. Jag vill veta nu.

Det finns ett begrepp som heter ”marschmallowsbarn”

Det var en undersökning man gjorde på ett antal barn som fick var sin marschmallow och ett löfte att den som hade sin kvar efter x timmar skulle få en till.

Det visade sig att de som kunde spara sin godis och vinna en till, också var de personer som i vuxen ålder kommit längst på karriärstegen och tjänade mest.

Jag är inget marschmallowbarn. Jag vill inte spara på det sättet. Jag vill skynda mig att äta det goda innan det tar slut.

Och nu väntar jag på besked om nästa anställningsintervju.

Två vardagar efter påsk. Jag väntar på respons på anställningsintervjun före påsk.

Fortfarande vet jag inte riktigt vad jag vill, men faktum är att jag skönjer ett mönster, som ser trevligt ut.

Bara man vet vilket håll man ska gå åt kan man  komma någonstans.

Undrar hur det känns att både trivas till tusen, och tjäna tillräckligt med pengar för att inte ha ont i magen när räkningarna ska betalas?

Det är definitivt en fråga som jag önskar mig svar på.

Kanske kommer fler erbjudanden om intressanta jobb, nu när det börjar röra på sig. Kanske är jag på väg till det absolut bästa!

En del gånger är det krångligare än andra. Idag är det krångligare.

Skulle varit hos sjukgymnasten klockan 15. Gjorde illa mig i helgen och längtar verkligen dit.

Kunde gå tidigare från jobbet och tog vägen förbi frissan. Så långt är allt frid och fröjd för hon gjorde ett utmärkt jobb.

Men:

Så kollade jag på lappen till sjukgymnasten där tiden stod. Borde ha varit där klockan ett! Pinsamt, och krångligt. Fick en ny tid i morgon, nu klockan 15. Extra tokigt känns det eftersom vi går till sjukgymnasten på betald arbetstid. Nu får jag begära ledigt i efterskott, för den tid som jag skulle varit där, och så kostar det mig tid i morgon också.

Men:

än är det inte slut.

Tvättstugan. Tvättkorgen är full och stugan obokad. Så bra då.

Men:

torktumlaren felanmäld, och den ena av de två tvättmaskinerna ville inte, så den fick jag felanmäla också. Alltså kan jag bara använda en maskin och hinner inte få allt rent i dag.

Och dessutom krånglar datorn, i vanlig ordning.Det tar sin tid att skriva.

Men:

Inlägget är snart klart och.....

Nu har jag snart rena kalsipper i alla fall!

För mer än trettio år sedan, när jag hade flyttat hemifrån började jag intressera mig för stjärntecken. Min mamma och min bästa väninna hade nämligen samma födelsedag.

Var det därför de var så lika?

Båda fyllde år den 14 april. 

Fast de inte träffat varandra hade de så lika drag, och uttryckte sig på liknande sätt.

Jag började intressera mig för när människor var födda och hur de betedde sig. Så slående det var.

"Och en jungfru, som jag, var så tråkig att till och med en stenbock kunde verka kul" skrev en välkänd amerikansk astrolog. Och därmed dog min humoristiska sida....

Än i denna dag kan jag komma på mig att notera stjärnbild när jag ser ett personnummer. Och jag ser många, i mitt jobb.

Jag gifte mig med en vädur och såg likheter även hos honom, med andra vädurar som min mamma och väninnan.

Men när allt kommer omkring har alla samma nämnare, mig. Genom mina glasögon och någon bok om personlighetsdrag som jag fastnat i, stämmer stjärntecknen utmärkt.

Tills nästa gång jag studerade jungfrun, som då kunde vara synnerligen kvick och spirituell.

Och det är banne mig ett bättre sätt att läsa stjärntecknet på!